agrenfrida

jag måste sluta upp med rädslan, den där som skrämmer mig.
den där som tänker, är han med henne nu?
eller någon annan än henne?
den där känslan som gör mig apatisk, den rädlsan.
den rädslan som jag redan haft och som jag inte vill återfå.
aldrig mer.
jag ska försöka med tillit, jag ska verkligen. men jag vet inte hur pass bra jag är på det.
jag vet bara att varje timme, varje minut utan dig gör mig orolig.
varje sekund utan dig saknar jag dig.

och vipps, när allt detta dyker upp så kommer du.
så infinner du dig där du passar bäst, med mig. oh babyboy.