ibland känns livet lite som en läderkeps, lite fånigt
klockan är tre på natten nu. och jag kan inte sova och det är det fredag,
vilket betyder att det är lördag imorgon.
kan sammanfattas i, hejdå ön, hej fastlandet.
fortsatt njutning av livet blir man väl till slut less på.. yeah right!
en hel sommar där man inte låtit känslor eller tankar styra.
så här på slutet börjar man dock känna och tänka.
det slutar här, finns inget mer att hämta, hur mycket man än vill.
vi hade sommaren.
efter ett par månaders ambivalens har jag för övrigt bestämt mig för var det bär av i höst.
jag ska, precis som tusentals andra svenskar varje år besöka englands huvudstad.
jag och anna, anna ehrenfeldt i från malmö ska bege oss dit.
vi är så trötta på den svenska hösten, grått trist och regnigt så vi tänkte i motsatser.
vi drar till något, tropiskt, soligt, varmt och tomt på svenskar.
london, namnet i synnerhet skriker exotiskt.
på tal exotisk skulle jag vilja ha ett mangoträd på trädgårn. ett mangoträd med lagom mjuka mangos, välsmakande och inte där allt fruktkött samlas runt kärnan. ja, ett mangoträd vore något. men först måse jag nog skaffa mig en trädgård.
svammel, skyll på klockan tre på natten.
nu ska jag läsa klart vid floden piedra satte jag mig ned och grät, hej bibeln.
haha. om ni inte vill ha grått och regnigt är ju London helt fel val. där är ju grått och regnigt om nått!
jag tror det är någon som aldrig hört talas om ordet sarkasm